Mycket har hänt 😮😞
Jag har varit så glad över att kunna komma tillbaka med mindre smärta och börja jobba igen. Men dagen innan första jobb dagen efter sommaren så ramlar jag och slår det opererade knät, sedan slår sonen (inte med mening) ner en trästol rakt på
mina tår. Det tar 2 månader att jomma tillbaka igen efter det och börjar jobba igen med ännu bättre utsikter och börjar känna mig stark äntligen!
Men vad händer då!?
Jo självklart ramlar jag ner i ett brunnshål på jobbet och slår samma knä IGEN! Så nu är jag återigen på kryckor.
Jag förstår inte i nuläget hur jag klarat av att gå på kryckor i åtta månader för nu känns denna vecka på kryckor igen helt galet slitsamt. Man kan inte handla, knappt laga mat inte röra sig fritt utan smärta.
Men nu har jag deppat i en vecka och ska återigen komma tillbaka och denna gång ska jag fanimej INTE skada mig mera!
Bara bygga muskler och bli stark i kropp och psyke❤️
Fy vad både immunförsvar, självkänsla och självförtroende tar sig en törn av att vara skadad.
Jag är rädd för att inte kunna försvara mig och därför tror att jag ska bli överfallen när jag är ute.
Jag blir förkyld lättare.
Jag tror att jag inte duger i andras ögon, varken på jobbet eller privat.
Sedan ekonomin också, försäkringskassan krossar en helt med sina orimliga krav, depressionen går djupt..
Detta tär på en mer än skadan själv och kommer ta massa tid och kraft att jobba upp igen.
Men jag är hoppfull och VET att träning ger endorfiner, glödje och kraft❤️
Så detta hoppas jag var det sista negativa gnället från mig!
Nu uppåt och frammåt mot bättre hälsa, ekonomi och lycka 😃❤️
